hur ska det gå?

hemma från ett elvatimmars nattskift på jobbet. Rätt trött å slut. i både kropp å knopp.







Fan va jobbigt det här är. Jag får liksom ingen ordning på mina tankar.


Vissa stunder känns det som han redan glömt mig. Som att han inte bryr sig - som att han flyr mig som om jag vore smittad. Att jag på några dagar har förlorat hans kärlek och tilltro. Hans omtanke. Det går liksom inte ihop i mitt huvud. För jag vet att han är som han är. Jag vet att han fortfarande älskar mig och att han inte vill jag ska vara ledsen. Jag vet det så väl mitt hjärta. Och jag vet även att när man inte längre är två så har man bara sig själv att se efter. Att inte behöva bry sig om någon annan. Det är kanske det du behöver. nej, jag vet ingenting. Förstår egentligen ingenting. För att allt är så overkligt. för jag vill inte bara bry mig om mig själv. Jag bryr mig om dig.


Men 1 + 1 blir plötsligt inte två 
Jag vill inte förstå. För att det är allt för läskigt. För att det är min mardröm.



snurrhuvve klockan 8 på morgonen utan någon sömn. då tänker man som bäst.


eller nej. där hade jag fel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0