Livet på distans.

I början trodde varken jag eller mina vänner som känner mig att jag skulle kunna ha ett distansförhållande. Jag är verkligen beroende av närhet och bekräftelse i ett förhållande. Få känna mig älskad och kunna ge min kärlek genom gärningar, ord och genom att vara fysisk med personen i fråga.


Att ha ett distansförhållande tänjer verkligen på gränserna. Det spänner och knakar i fogarna ibland och att få ihop livet blir ett pussel som måste lösas för att kunna vara lycklig i ett såhär speciellt förhållande.


Själv vet jag vad jag behöver för att jag ska klara av det här. Jag behöver prata i telefonen oftare än i ett vanligt förhållande. (Och jag älskar att prata i telefonen annars :P) Jag måste ha planer och mål, saker att längta till. Jag måste få höra att jag är älskad – små gärningar betyder ibland mer än de stora. Kärleksord är så viktiga. Utan dem kan jag tyvärr inte få den bekräftelse jag behöver.  I andra förhållande kan man ge bekräftelse och visa att man älskar personen genom fysiska gester som kramar, pussar, smekningar… eller som att köpa en liten bok, ros i vardagen. Man kan till och med se det i ögonen. Orden och samtalen är dock  väsentliga för att kunna bygga en fungerande relation, speciellt i ett distansförhållande. Man bör kunna diskutera och ha viktiga samtal även på telefon då man inte träffas så ofta. Det har väl gått rätt bra för oss, bättre än förväntat om man tänker på att han verkligen inte tycker om att prata i telefon. Men visst, det mesta går att förbättra och våran kommunikation är långt ifrån perfekt. Jag måste även känna att båda arbetar för att förbättra, vårda förhållandet. Göra uppoffringar, ge och ta. Vårda det vackra ömt.


Men mina krafter börjar sina. Att ha det såhär tar på krafterna och det tär! Det tär på förhållandet och det tär på sitt personliga välbefinnande. Både han och jag börjar känna sig stressade, oroliga. Vill bara att pusslandet ska ta slut.


Så nu längtar jag efter en lösning som gör att jag kan få vara nära honom mer. Jag tycker vi förtjänar det . Det är dags att få lugn och ro. Tänk er, jag vill bara ha en vardag med honom så är jag nöjd. Jag vill ha vardag. Med honom. Han, den finaste. J <3


Ge mig vardag.


omgomgomgomgomg

Jag SKA/Måste/Helt klart att jag ska se Paramore live i sthlm sista November. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhh. Musikhöst! Det gillas.

Stay in my life.

Jag är upp över öronen förälskad i honom.
Helt galet.




fanfan och fanskap.

Åh, upptäckte i efterskott att jga och mitt hjärta J har 1-årsdag den 30 Oktober då jag å emma far till gbg. :( Tråk att inte kunna vara med honom då men får ta mig till honom på söndagen och fira i efterskott. Mysmysmys!



Lasse.

Den 31:e Oktober är det jag, lasse och emma i gbg. Å en hel del vin. å goda hotellfrukostar.
Sånt som jag ÄÄÄLSKAR!

Som jag skrivit tidigare: sova i oinsovna lakan, kunna grisa ner ett rum och lämna det åt städerskan, äta goda hotellfrukostar. Och dessutom brukar det vara sköna sängar!








Bestämma sig. Göra det rätta.

Om han ej får vara kvar på jobbet sitt från sista oktober blir han västeråsbo. Om han blir kvar blir jag karlshamnsbo från och med slutet på januari.

Happ, skönt att ha något att se fram emot. Sträva efter.





.

Jag vill bara att han ska vara här och hålla om mig.

Akuten

Idag var första dagen på akutmottagningen.
FULL FART!
Men oj va roligt/ spännande det varit.

Dock helt slut. Så nu blir det nanna ngn timme innan nästa pass kör igång klockan 07:00.

och han saknas. såklart.

tiden flyger

happ.
två veckor + en helg har gått sedan han kom hit. och idag for han nedåt. hemmåt. bortåt. från mig.

Lämnad i min ensamhet.

Kunde han iaf inte lämnat max? Lilla kissen max. mats. smuts. fnask.

Tiden går allt för fort i hans sällskap.
Vill ha mer tid med honom. Slippa bli lämnad och lämna åter och åter igen. Tycker att det är på tiden. Jag är värd det.
Jag har fått förlängt på jobbet. Sista januari .
J har fortfarande inte hört något från sin chief. han har till sista oktober.
Och. Det är ju mindre än två månader dit. De borde berätta hur det blir snart.
faktiskt
Det lättaste vore att han inte fick förlängt. Bara att flytta upp hit och fortsätta söka jobb. det skulle vara omtyckt. Det svåraste blir om han blir anställd igen eller får förlängt. Vafan gör vi då? Ska vi fortsätta söka jobb som inte finns och som ingen av oss går in helhjärtat för att söka? Låtsas om att det blir bra någon dag. Då någon av oss eventuellt får ett jobb och flyttar. Hur länge ska man vänta på det?  Hur länge måste vi resa 6 timmar för att spendera tid 2-3 dagar tillsammans för att sedan resa 6 timmar hem till ensamheten. Jag vill inte. jag orkar inte.


Just nu känner jag mig ensam och vilsen.

Men. Det är trots allt jag som måste leva mitt liv själv.


Så.

Lev
lite mer.

RSS 2.0