Huvudvärk

Solen går sakta ner här i Karlshamn. Kvällssol mot fönsterruten medans jag försöker styra upp kökets icke befintliga ordning. Jens är bra på mycket - men inte är det ordning iaf.

Om två månader. Då finns mina prylar också i detta köket. Ja, allt blir av. jag kommer flytta. jag kommer jobba. Och det kommer ske i Karlshamn. Med min kärlek i handen och framtiden framför oss.

Jag unnar mig själv att njuta en stund. Jag njuter stunderna mellan ångesten och stressen inombord. Det är inte bara rosa moln jag dansar på. Motgångarna har funnits/finns och kommer säkerligen att komma upp inom de närmsta månaderna. men fan. Jag klarar detta.

Det tyngsta är att lämna er där hemma. Även om vi inte ses varje dag, varje vecka och inte ens varje månad så känns det fortfarande som jag lämnar er. Mor, far. Bror och familj. Mormor <3. Vänner. Mina underbara, älskade arbetskamrater-  Ni har ju funnits där för mig. När jag minst förtjänat det, när jag mest behövt det, när jag skrattat och gråtit. Och det är inte utan tårar i ögonen jag kommer lämna min trygghet Västerås för att styra kosan mot nästa hållplats i mitt liv.

Nu ska jag kramas med kissekatten Max, ta en kopp te och fundera på var knäckebrödet skall få stå.

Kärlek.


RSS 2.0